(Bild tagen av Michael Krikorev)

Sandsoppen (suillus variegatus) är en av Sveriges vanligaste soppar.

Utseende

Sandsoppen har en gulbrun hatt som är välvd till utbredd med små mörka fjäll, som även kallas för fräknar. Dess rör går från grågul till gulbrun och är mörkare än hatten. Rören har ofta rödbruna mynningar och blir blåa vid beröring. Dess fot har samma färg som hatten och saknar ring. Dess kött är gulvitt och blånar ofta när man skär i den.

Utbredning

Sandsoppen växer över hela Norden. Den trivs bäst på tallhedar, bergig barrskog med renlav och mossiga barrskogar.

Smak

Sandsoppen har en något syrlig smak om man äter den färsk. Om man torkar svampen innan anrättning mognar smaken till det bättre och syrligheten försvinner. Alla delar av fruktkroppen kan användas så länge de är fasta i konsistensen.

Kan ersätta stenmurklan som ingrediens

Den är en bra ersättningssvamp till stenmurkla eftersom deras smaker liknar varandra så mycket. Stenmurkla har länge varit en populär matsvamp, men efter att man kom fram till att oberoende av hur man förbehandlar murklor, om det så är med torkning och/eller avkokning, så finns en tillräckligt mängd kvar av giftet gyrometrin för att det inte ska ses som lämpligt att äta. Giftet omvandlas i magsäcken till något som kan liknas vid raketbränsle, vilket bland annat kan skada levern och det centrala nervsystemet. Ju oftare man äter murklor desto större blir risken, och många har grämt sig över att de måste sluta äta dem eftersom svamparna har väldigt unika smaker. Därför är det bra att sandsoppen har en liknande smak till stenmurklan: folk kan fortsätta att njuta av stenmurklesmaken utan de giftiga konsekvenserna.

Förväxlingssvampar

Sandsoppen kan ofta förväxlas med dessa tre svampar: pepparsopp (saknar fräknar, har pepprig smak och är därför oätlig), örsopp (saknar fräknar, har större rörmynningar, ätlig) och grynsopp (saknar fräknar, har gula rör, god matsvamp).