(Bild tagen av Michael Krikorev)

Blodsopp (sutorius luridiformis) är, som namnet indikerar, en soppsvamp.

Utseende

Blodsoppens hatt blir 5-12 cm i diameter och är mörkt gråbrun, rödbrun eller nästan svartbrun. Det finns även en underart (discolor) som kallas gul blodsopp som är smutsgul till färgen. Porerna skiftar mellan rött och orange, förutom på ett smalt band längs hattkanten där de ofta är gula, och blånar vid beröring. Foten är rätt kraftig och vanligtvis klubbformad, vit- till gulaktig i grundfärgen med täta röda (luridiformis) eller glesa orange (discolor) prickar som även den blånar vid beröring. Köttet är fast, gulaktigt och blånar extremt snabbt och kraftigt när man skär i den.

Utbredning

Blodsoppen är vitt utbredd och allmän i Europa. Den är framför allt allmän i södra och västra Sverige, och blir mer sällsynt ju längre upp i landet man kommer. När det kommer till övriga delar av Norden finns den i sydvästligaste Finland, längs kusten på Norges södra del och är allmän i Danmark. Den förekommer också i stora delar av Nordamerika.

Blodsoppen finns i ädellövskog, parker och ibland granskog i mager mark. Den bildar ektomykorrhiza, vilket är en typ av symbios mellan skogsträd och svampar, med ekar, bokar, lindar och ibland granar.

Ätbar, men…

Blodsoppen är, trots dess namn och utseende, en fullt ätbar svamp. Det fanns länge en diskussion om ifall man borde äta svampen eller inte på grund av dess tendens att blåna under tryck. Nuförtiden vet man att den blå färgen är ofarlig är få i sig. Däremot kan blodsopp ge magbesvär om den inte är tillagad. Eftersom den lätt kan förväxlas med giftiga svampsorter som djävulssopp, falsk djävulssopp och eldsopp är detta inte en svamp som bör plockas av nybörjare. En stor skillnad mellan dessa giftsvampar och blodsoppen är att giftsvamparna har ett rött ådernät på foten till skillnad mot blodsoppens små röda pricka. OBS: plocka aldrig soppar med rött ådernät i foten!