Bild tagen av Flemming V. Larsen

Jätteticka (meripilus giganteus) är en av de största svamparna i Europa.

Utseende

Jättetickan har fått sitt namn efter sin jättestorlek: det finns exemplar som kan väga ända upp till 40 kilo. Den har en gulbrun/rödbrun topp, ljus undersida och är halvcirkelformad. Vid beröring mörknar svampen och om den får för många stöttar kan den bli helt svart. Både dess fot och sporer är vita. Fruktkroppen uppträder från juli till september. Den blir inte mer än ett år gammal.

Utbredning

Jättetickan förekommer i södra Sverige, men är sällsynt. Den föredrar att växa i ädellövskogar, särskilt om den mest består av bok eller ek. Den kan även sätta sig på ask, björk och lönn, men det är inte lika vanligt.

Vitrötarsvamp

Jättetickan är en vitrötare, vilken innebär att den sätter sig på träd för att ta del av deras näring och bryter ner veden tills det inte finns någonting kvar. Det är vanligast att de sätter sig på döende träd, eftersom det är lättare för deras fötter att fästa sig på ved som är torrare, men vissa sorter, jättetickan en av dem, gillar att sätta sig på fullt friska träd, vilket i sin tur leder till att träden blir förgiftade och dör i förtid om man inte tar bort svamparna. Trots att den är ganska ovanlig räknas den ändå som livskraftig och därför är det inga problem att ta bort den om ni hittar svamp på träd som ni vill bevara. Det är också värt att ta bort den från stora träd, eftersom den har en tendens att attackera trädens rötter först, vilket kan leda till att trädet faller över, och finns det då människor, djur eller byggnader i vägen kan man ju föreställa sig skadan.

Ätbar?

Det går att äta unga exemplar av jättetickor, men det är inget som rekommenderas om man har andra alternativ.