Styvmorsviol (viola tricolor) är en ört inom familjen violväxter med flerfärgad krona.

Utseende

Blommans översta kronblad är mörkt violetta, sidobladen blåvioletta och det nedre bladet oftast gulvitt. Nyanserna kan skifta något, men den har alltid en starkt gul fläck strax utanför utgången till sporren, dit de sju svartvioletta nektartecknen pekar. Detta gula nektarmärke blir alltså en ledstjärna vid för insekterna och har därför stor motståndskraft mot alla växlingar i de yttre levnadsförhållandena.

Blomman är oftast ettårig och blommar från april till oktober, men har sin bästa blomning i maj-juni.

Utbredning

Styvmorsviolen är ganska vanlig i de södra delarna av Sverige. Den växer även i Norrland, men är långt ifrån lika vanlig där. De föredrar att växa på ängsbackar, klippavsatser, berghällar som har sparsam jord och mossa, och även i skogar om marken är slättbygd.

Användning av styvmorsviol

Styvmorsviol kan användas på flera olika sätt.

-Den är fullt ätlig och kan därför användas till att dekorera bl. a. bakverk (dock inte de som växt i närheten av en väg).

-Avkok av torkade blad och blombärande delar kan användas till tvättning av finnig hy och behandling av mjölkskorv hos barn.

-Intag av preparat utvunna ur styvmorsviol är svagt urindrivande och gör att urinen luktar som katturin.

-Om bladknoppar gnuggas mellan fingrarna kan man känna lukten av liniment.

-Kan användas på samma sätt som lackmuspapper för att undersöka pH-värde (syra eller bas).

-Ger vid växtfärging gula, gröna och blågröna nyanser.

Berättelse bakom namnet

Bakom styvmorsviolens namn finns en askungeberättelse baserad på blomman utseende.

Det nedersta, ljusa kronbladet symboliserar styvmodern som sitter med smörbyttan och på en skön dyna. Vid hennes båda sidor, de mellersta kronbladen, sitter hennes döttrar, styvsystrarna. Även de på varsin dyna. De får äta av smöret. Längst upp, de översta kronbladen, sitter de stackars, moderlösa barnen som inte får något smör – och de måste dela på en dyna.