Laxen (salmo salar) är en havsvandrande fisk, vilket innebär att de lever större delen av sitt vuxna liv ute i havet, men vandrar in till det sötvatten där de föddes för att leka. De är en av de mest populära ätbara fiskarna och därför finns det klara regler för hur mycket man får fiska dem för att undvika att de fiskas till utrotning.

Två laxbestånd

I Sverige finns det två olika laxbestånd: atlantlaxen och den baltiska laxen. Det är atlantlaxen som leker i Halland. En atlantlax väger oftast någonstans mellan 4 och 12 kg, men det finns laxar som väger 20 kg. Laxen är oftast silverfärgad med vit buk, men ändras till en mörkare grågrön med röda inslag när de leker.

Laxrosa

Atlantlaxens kött är rödaktig och blir ljusrosa när det tillagas. Det är den här färgen som har skapat färgtermen laxrosa. Att köttet har en så konstigt färg beror på färgämnet astaxantin.

Laxens lek

Laxarna simmar till sina hemvatten, många av dem vattendrag i Halland, när det börjar bli dags för dem att leka, vilket infaller under sommarhalvåret (maj-oktober). När de väl når hemvattnet ändrar de färg och hannarnas underkäkar växer och bildar en krok, vilket förhindrar dem att stänga munnen.

Till skillnad från vissa andra laxfiskar, som t. ex. stillahavslaxen, överlever atlantlaxen leken och kan komma tillbaka för att leka fler gånger. Det finns inga hårda siffror på hur många gånger en lax kan leka, men det är inte ovanligt att de lyckas leka tre-fyra gånger under sin livstid.

Ynglen, som kallas stirr, stannar kvar i sötvattnet två till fyra år och börjar därefter simma mot havet. Dessa smålaxar, som kallas smolt, är inte mer än 15-25 cm långa när de börjar sin resa, men när de väl når havet så ökar deras vikt väldigt snabbt under kort tid.