(Bild tagen av Steve Dahlfors)
Hökugglan (surnia ulula) är Jämtlands landskapsfågel.
Utseende
Hanarna och honorna har samma utseende, men honan är något större. De är 35-43 cm höga med ett vingspann på 69-82 cm. Deras näbb och ögon är skarpt gula. Dess fjäderskrud är vitgrå med svarta och bruna streck och prickar över hela kroppen, förutom runt ögonen där de har en grå mask kantad med svarta borst. Ungarna är mer gråbruna och har inga tydliga streck på undersidan.
Den har fått sitt namn efter dess siluett när den flyger, eftersom den på grund av sitt lilla huvud ser mer ut som en hök än en uggla.
Föda
Precis som de flesta andra ugglor äter hökugglan främst gnagare och småfåglar, men till skillnad från andra ugglor är arten delvis dagaktiv. Den föredrar att sitta på stolpar och spana efter sina byten och är en riktigt skicklig jägare.
Utbredning
Hökugglan lever främst i den norra halvan av Sverige, men kan ibland flytta ner till södrare landskap om det blir en riktigt kall höst eller vinter. Den lever främst i barrskogar eller fjällbjörkskogar, gärna i kanten mot öppnare områden som myrar och hyggen där den lätt kan få syn på byten. Förutom den skarpa blicken använder den även sin goda hörsel för att lyssna efter byten som rör sig under snön.
Häckning
Hökugglan bygger sina bon i håliga träd eller övergivna fågelbon. De lägger sina ägg i mars och ruvar på dem tills de kläcks i april. Ungarna lämnar boet under maj eller juni månad, men blir matade av föräldrarna tills de är flygkunniga och kan klara sig själva.
Livskraftig art
Hökugglan är för tillfället kategoriserad som en livskraftig art, både i och utanför Sverige. Beroende på hur mycket mat det finns brukar populationen i Sverige variera mellan 2 200 till 28 000 häckande individer.
Det enda hot som har registrerats hos Artdatabanken.se är att hökugglan behöver en viss typ av terräng för att trivas – om det blir för många täta skogar eller öppna fält i de områden där hökugglan trivs kan det ledda till att antalet häckningar sjunker.