(Bild tagen av Jarkko Jarvinen)

Kungsörnen (aquila chrysaetos) är Härjedalens landskapsfågel.

Utseende

Kungsörnen kan skifta mycket i storlek, men oftast ligger de mellan 65 och 100 cm i höjd med ett vingspann på 150-240 cm. Honorna är alltid större än hanarna.

De får inte sin vuxenfärg förrän de är runt fem år gamla, och då går de från att vara helbruna med vita fläckar på vingarna och stjärten till en mer spräckligt utseende med mörkbruna fjädrar på kroppen och ljusbruna fjädrar på huvudet, bringan och fötterna.

Föda

Precis som de flesta andra örnar äter kungsfågel främst däggdjur och fåglar. Den vill helst äta så färskt kött som möjligt och ger sig endast på att äta as under vintern eller om den svälter.

Utbredning

I Sverige häckar kungsörnen på den nordvästra sidan och flyger sedan ner till den södra halvan för att övervintra. Den föredrar att leva i gamla skogar och bergsområden, särskilt när den ska bygga ett bo för sina ungar.

Häckning

Kungsörnen är monogam och ett par kan hålla ihop hela sina liv, vilket kan nå ända upp till 35 år. De bygger sina stora bon på klippavsatser, kraftiga träd och människobyggda konstruktioner. Honan lägger sedan upp till fyra ägg som föräldrarna sedan ruvar på i 40-45 dagar. Om fler än två ungar kläcks är det vanligt att endast de två starkaste överlever till flygfärdig ålder, vilket de når efter tre månader.

Hot från människor

De största hoten mot kungsörnen just nu är biotopförstörelse och miljögifter. Kungsörnen är en mycket störningskänslig rovfågel och allt eftersom människor brer ut sig bygger kungsörnen färre och färre bon. Dessutom äter den byten som har ätit gifter som lagts ut av människor och får därmed giftet i sin egen kropp, som i sin tur har en negativ effekt på deras ägg, bland annat genom att skalen blir tunna och går sönder när paren ruvar dem. Trots allt detta är den fortfarande kategoriserad som livskraftig, men det är bara en tidsfråga innan den blir rödlistad.