Slagugglan (strix uralensis) är Hälsinglands landskapsfågel. Den har fått sitt namn efter hur aggressiv den är när den har ungar.

Utseende

Både hanen och honan har samma utseende, men honan är större än hanen. De liknar en större variant av kattuggla, som redan den är en ganska stor uggla. Slagugglan kan bli upp till 60 cm lång med ett vingspann på upptill 124 cm. Deras fjädrar är ljust gråbrunbeige, något ljusare än kattugglans gråare fjäderskrud. De har ett runt huvud med en ganska platt ansiktsrundel, små svarta ögon och en orangegul näbb.

Föda

Precis som andra ugglor äter slagugglan främst smågnagare, groddjur och insekter, men eftersom den är så stor kan den även ge sig på fåglar och andra ugglor om den är hungrig nog eller har ungar.

Utbredning

Den föredrar att bo i tajgaklimat, med grovstammiga träd och myrar, gärna i närheten av hyggen eller öppet vatten. Den kan även på vid skogskanter där skog går över till jordbruk och undviker som regel täta skogar.

I Sverige förekommer slagugglan främst mellan Uppland och Medelpad. Den går även att finna längre norrut, men är mycket mer sällsynt där. Slagugglan stannar i Sverige under hela året.

Häckning

Slagugglan häckar oftast i höga stubbar eller övergivna rovfågelbon, men de säger inte heller nej till de specialgjorda holkarna som människor gör för att kunna observera dem i det vilda. När ungarna kläcks är det hanens jobb att jaga efter föda medan honan försvarar reviret, vilket hon gör väldigt aggressivt – en slagugglehona med ungar drar sig inte ens för att ge sig på människor om de kommer för nära boet.

Nära hotad uggleart

Världen över anses den vara en livskraftig art, men i Sverige har man sedan 2020 märkt av en något negativ trend med färre ungar födda, och därför är slagugglan rödlistad son nära hotad i Sverige. Det har ännu inte hittats någon förklaring bakom den negativa trenden.