Tofsmesen (lophophanes cristasus) är Västmanlands landskapsfågel. Den har haft många dialektala namn som tofsmyssa, tofstita, toppmes, meshat, skogsbock, tofsmössa och meskung.

Utseende

Hos tofsmesen har både hanen och honan samma utseende. Den är ca 10-12 cm lång, har ett vingspann på ca 17-20 cm och väger inte mer än 11 gram. Den har en gråbrun fjäderskrud med ljusare mage, en vit krage runt halsen som leder till en svart hakklappsmönster under dess näbb och ett svart bågformat streck som börjar vid ögat. Slutligen har den en svart-vitt tofs på hjässan, därav namnet tofsmes.

Utbredning i Sverige

Tofsmesen lever året runt i nästan hela Sverige – undantaget är de nordvästra delarna och yttersta nordliga spetsarna. Den trivs bäst i barrskogar och främst i gamla granskogar rik på mossor och lavar eller tallskog på hällmark. Till skillnad från andra mer deprimerande trender när det gäller våra landskapsfåglar är tofsmesen en fågel som ständigt ökar i antal och anses ligga säkert på ’Livskraftig’ nivå i Sverige.

Hybrider

Trots att den har ett ganska unikt utseende har det hittats hybrider i naturen av tofsmesar och talltita, en mesfågel som på många sätt påminner om tofsmesen i sin fjäderskrud (den har dock ingen tofs på huvudet) som också föredrar att bo i barrskogar.

Föda

Tofsmesen äter främst frön, larver och insekter. Det är inte ofta de besöker fågelbord, men det sker oftare när det är kalla vintrar med lite mat i barrskogarna.

Häckning

Tofsmesarna bygger oftast sina bon i murkna stubbar nära marken för att de inte ska behöva flyga långt för att få tag på mat. Precis som de flesta andra mesfåglarna kan den få två-tre kullar mellan våren och senhösten. Honan lägger runt sex ägg som hon sedan ruvar på under 13-18 dagar. Efter att ungarna kläcks tar båda föräldrarna hand om dem tills de kan flyga, vilket kan ta upp till 22 dagar.