(Bild: Dag på Skinfaxe av Peter Nicolai Arbo)

I nordisk mytologi är Skinfaxe och Rimfaxe de två hästarna som rids av asagudarna Dag och Natt. De nämns båda av Odin i Poetiska Eddan.

Utseende

Skinfaxe är en skinande vit häst (hans namn betyder den med skinande man), medan Rimfaxe är en svart häst (hans namn betyder den med frost i sin man).

Myten

Varje dag så reser guden Dag över himlavalvet, ridandes på Skinfaxe. Där de drar fram skiner solen och slår undan nattens mörker. På kvällen kommer sedan gudinnan Natt ridandes på Rimfaxe och där de går kommer nattens mörker. Det enda spår som Rimfaxe lämnar efter sig är daggen i gräset, som i myten är hans fradga.

Trots att de är väldigt gamla mytologiska varelser (bevis pekar på att myter om en Skinfaxe-liknande varelse fanns i Norden redan under bronsåldern) så finns det inga kända berättelser om dem. De var helt enkelt en förklaring för forn- och medeltida nordbor varför natt och dag fanns.

Populära namn hos islandshästar

Nordisk mytologi har en viktig plats i Islands samhälle, mer än i de andra nordiska länderna idag, och därför är det inte ovanligt att islandshästar blir döpta efter mytologiska hästar. Eftersom Skinfaxe och Rimfaxe har färgbaserade namn är det ofta vita eller ljusa islandshästar som får namnet Skinfaxe medan svarta eller mörka islandshästar får namnet Rimfaxe.

Solhästar i andra mytologier

Det är inte ovanligt i mytologier för hästar att vara de som driver in natt och dag. I grekisk mytologi är det Helios och hans hästar Phlegon, Aeos, Aethon och Pyrios som drar solen över himlen. I norsk mytologi är det Árvakr och Alsviðr som hjälper till att dra Sóls vagn över himlen. I hinduism är det guden Surya drar solen efter sig med hjälp av sju hästar: dessa hästar symboliserade även de sju huvudfärgerna och de sju dagarna i veckan.