Bild: @mercyrayzoz på Pinterest

Bäckahästen är en mytologisk varelse i nordisk folktro som sträcker sig nästan 1000 år bak i vår historia. Tillsammans med Näcken var den en varning mot att vara vårdslös i närheten av dammar, åar och sjöar. Bäckahästen var även en varning mot att inte låta sig luras av någons yttre och att bara för att någonting var vackert betydde det inte att det inte var farligt.

Myten

Bäckahästar har fått många olika beskrivningar genom århundradena. Oftast har de beskrivits som stora, vita, vackra hästar som använde sin skönhet för att locka till sig byten. Om man man tittade närmare på deras munnar kunde man dock se att de hade vassa rovdjurständer istället för vanliga hästtänder.

Det sades att Bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barn att rida på dess rygg för att sedan dra ner dem i vattnet. Det spelade ingen roll hur många barn som satte sig på ryggen, för ju fler barn där var, desto längre blev ryggen. Det enda sättet att stoppa Bäckahästen från att dränka ett barn som hade satt sig på dess rygg var att slänga en bit järn mellan hästen och vattnet. Då kunde hästen inte gå mot vattnet, och barnet kunde glida ner från dess rygg.

Eftersom järn ansågs ha en försvagande effekt på magiska varelser hängde man därför upp bland annat hästskor av järn på stolpar runtom i byar för att varelserna inte skulle lyckas komma för nära. Det var också genom att använda järn som man sades kunna fånga en bäckahäst och om man lyckades så fick man en häst som varken krävde mat eller vila.

Andra vattenhästar

Bäckahästen är inte den enda vattenhästen i mytologier. I keltisk och skotsk mytologi finns kelpies, som ofta beskrevs som svarta hästar som precis som bäckahästen lockade barn till sig, lurade dem att sätta sig på dess ryggar för att sedan dränka dem. Även de hade järn som svaghet.