Andalusiern är en varmblodshäst som ursprungligen kommer från Andalusien i Spanien.

Utseende

Andalusiern är en medelstor häst med en mankhöjd på ca 155-165 cm. Den är välkänd för sitt majestätiska utseende, med kraftigt naturligt böjd hals, raka eller lätt utåtböjda nosprofil och sina flytande och fina rörelser. Deras färger kan vara gråskimmel, brunskimmel, brun, svart eller fux; över 80% av alla andalusier är dock skimlar.

Historia

Andalusiern har sitt ursprung i den spanska hästen, som näst efter det arabiska fullblodet var de hästar som har stått till grund för flest av världens hästraser. Dock finns det skilda teorier om hur andalusiern fick sin början som ras. Några av de tidigaste dokumentationerna av rasen skrevs redan under 1200-talet av kartusiska munkar, och under de efterkommande 200 åren startades de första stuterierna för andalusiska hästar vid kartusiska kloster i Jerez de la Frontera, Sevilla och Cazalla.

Andalusiern blev en oerhört populär häst i Spanien och reds av såväl soldater som kungligheter. Även det franska folket var förtjust i rasen, men de kartusiska munkarna tyckte inte om den franska ridstilen och ville därför inte sälja hästarna till varken fransmännen eller de spanjorer som använde ridstilen.

Under Napoleons invadering under början av 1800-talet hotades rasen då många hästar stals av den franska arméen. Rasen lyckades överleva eftersom folk gömde resten av hästarna tills kriget var slut och efteråt startade man ett nytt avelsprogram för att ersätta de stulna hästarna. Rasen hotades återigen år 1932, då en epidemi dödade många av Spaniens hästar och enbart en liten hjort av andalusier som hölls vid klostret i La Cartuja överlevde. Återigen, med hjälp av noggrant studerande av stamtavlorna lyckades man föda upp beståndet, bland annat med hjälp från andra europeiska länder. Det är dessa två händelser som är de största anledningarna till varför det finns så få andalusier trots deras långa historia.

Användning

Andalusierna har väldigt mjuka rörelser, har väldigt lätt för att lära sig saker och har ett vänligt om än livligt lynne. Allt detta gör den väldigt populär som ridhäst, cirkushäst och dressyrhäst. Trots populariteten finns det inte fler än 20 000 av dem i hela världen.