Achaltekeer, eller akhal-teké som den också kallas, är en fullblodshäst från regionen Achal i Turkmenistan.

Utseende

Achaltekeer har en mankhöjd på runt 160-160 cm. Den kan ha alla färger förutom skäck och tigrerad, men vanligast är gulanlag. Vilken färg hästen än har har pälsen alltid en metallisk glans som får den att skimra i solljus. En achaltekeer är slank och smidig med väl utvecklade leder. Den har ett finskuret huvud med en rak eller lätt utåtbuktande nosprofil, långa öron och stora, mandelformade öron.

Historia

Det är lite av ett mysterium hur acheltekeen blev en egen hästras, men redan under 1000 före Kristus var Turkmenistans huvudstad Asjchabad känd för sina hästar. Under all handel och alla krig som skedde i Europa och Asien under de efterkommande 3000 åren användes acheltekeerna om och om igen: t. ex. ska Alexander den store ha haft över 50000 achaltekeer i sitt kavalleri. Under alla dessa åren avlades hästarna mycket selektivt och de flesta hade muntliga stamtavlor, vilket innebar att ägarna helt enkelt fick komma ihåg vilka som var hästarnas föräldrar och far/morföräldrar för att undvika inavel. Allt detta ändrades vid 1881 när Turkmenistan blev en del av det ryska kungadömet och ryssarna stal nästan alla achaltekeerna. Runt 40 år senare använde ryssarna de muntliga stamtavlorna för att avgöra vilka achaltekeer som var de vackraste av sin ras och ytterligare 20 år senare kom den första publicerade stamboken ut. När Turkmenistan blev självständigt år 1991 definierade man aveln av achaltekeerna som en nationell konstform och även i nutiden är aveln av dessa hästar någonting som den turkmenistanska regeringen håller ett skarpt öga på.

Användning

Achaltekeen är en mycket tuff häst med extrem ihärdighet. Nuförtiden används den inom galopp, distansritt, hoppning och dressyr. Den har dock börjat användas mindre inom galopp nuförtiden eftersom engelskt fullblod anses vara en bättre ras för den typen av sport.