Lavskrika (perisoreus infaustus) är den minsta kråkfågeln i västra palearktis.
Utseende
Lavskrikan är ca 30 cm lång, har ett vingspann på 45 cm och väger inte mer än 95 gram. Den har yvig, gråbrun fjäderdräkt med brunsvart hjässa och roströd övergump och stjärtsidor. Mellersta pennparet på stjärten är askgrått. Dess strupe är grå och den har en liten, svart näbb och små, svarta ögon.
Utbredning
Lavskrikan är en stannfågel som förekommer över större delen av den norra barrskogsregionen från Skandinavien, genom Ryssland österut till Stilla havet. Den trivs bäst i gamla granskogar som är rika på trädlavar, men bor även i andra typer av barrskog; ju tätare desto bättre, eftersom trädkronorna skyddar dem mot rovdjur som duvhökar.
Häckning
Lavskrikan häckar från slutet av mars till början av april. Boet byggs av båda könen, och består av en grund bale av pinnar, kvistar, lavar och bark. Boet är ofta placerat ganska nära marken, tätt intill en gran-, björk- eller tallstam. Honan lägger tre till fem ägg som är smutsvita med gråbruna fläckar. Ruvningen pågår i ca 20 dagar.
Diet
Lavskrikan är allätare och dess diet består till större delen av blåbär, små däggdjur, insekter, fågelungar och svamp: precis som andra kråkfåglar är de inte särskilt kräsna av sig. Eftersom den stannar över vintern har den tusentals olika små förråd där de samlar föda för att kunna överleva de tuffa vintermånaderna. För att göra det ännu lättare att överleva under högvintern sänker lavskrikan sin kroppstemperatur och håller sig inaktiv så mycket den kan för att spara energi.
Lavskrikan och människor
I likhet med rödhaken är lavskrikan en nyfiken fågel som gärna håller ett öga på vad människor i deras närhet håller på med. Om man bara håller sig lugn och inte skrämmer den kan den mycket väl få för sig att bli matad direkt ur handen.
Precis som med andra kråkfåglar har lavskrikan förut ansetts bringa otur. Deras latinska namn betyder ”olycksbringande pratmakare” och på tyska heter den Unglückshäer, som betyder Olycksskrika. De sades tillhöra vittran och det underjordiska, och om man sköt en lavskrika gick vapnet sönder.
2 thoughts on “Sveriges landskapsdjur: Norrbotten – Lavskrika”