Storspov (numenius arquata) är en fågel som tillhör familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.

Utseende

Storspoven är en av världens största vadare. Den har långa ben och en lång näbb som böjer av nedåt: honorna har oftast större näbb än hanarna. Fågeln är ungefär 50-55 cm lång och har ett vingspann på omkring 100 cm. Den är brungråspräcklig med en smal vit triangel från stjärtens bas upp på ryggen.

Den har ett karaktäristiskt starkt rytmiskt drillande sång som är lätt att känna igen om man väl har hört det en gång.

Den använder sin långa, krökta näbb för att leta efter ryggradslösa djur i mjuka lerbottnar. Näbben är perfekt utformad för plocka upp sandmaskar ur deras u-formade bo. De säger inte heller nej till krabbor och daggmaskar.

Utbredning

Storspoven häckar i hela norra Europa, Ryssland, Kazakstan, Mongoliet och Kina. De flesta av dem övervintrar i norra Afrika, Sydeuropa, vid Atlantkusten i Europa, runt Medelhavet, i Turkiet och i Asien. Storspovarna som bor på de brittiska öarna stannar där under hela året.

I Sverige trivs de bäst på öppna myrar, ängar, hedar och jordbruksmark. Det är ganska svårt att få syn på en storspov eftersom de gärna håller sig borta från människor.

Häckning

Storspoven är i regel en social fågel och umgås ofta med andra av sin art. Ett undantag är under häckningssäsongen, då de drar sig undan för att bygga sina bon. Boet är ofta en enkel tillplattad yta på taiga, äng eller liknande plats och rymmer normalt tre till sex ägg.

Starkt hotad art

Storspoven räknas nuförtiden som starkt hotad. Det finns flera anledningar till att antalet har gått ner, men två av de största är utdikning och uppodling av ängmarker och att de helt enkelt inte får tillräckligt många ungar för att kunna gå upp i antal. Det kommer att krävas mycket arbete för att undvika att storspoven utrotas helt.