Ängsklockan (campanula patula) är en ört i familjen klockväxter. Den är en av Dalarnas två landskapsblommor (den andra är den lilla blåklockan).

Utseende

Ängsklockan är en tvåårig ört som förekommer i många färgnyanser, där den vanligaste är blåviolett och den sällsyntaste är vit. Den kan bli mellan 20-60 cm hög. Deras blommor är klockformade och blir 12-25 mm långa. Dess blomställning är en gles klase. Blomkronorna är djupt flikade och smalnar av vid basen. Dess frukt är s k porkapsel, som vid mognaden öppnar sig och släpper ut fröna, som är platta och ovala, genom tre eller fem olika hål. Ängsklockan blommar under hela sommaren.

Utbredning

Ängsklockan finns bara i Europa, med ett enda undantag i ett mindre område i västra Sibirien. Den växer dock inte på Island, Färöarna, Irland, Skottland och större delarna av Italien och Grekland. Den är inte ursprunglig i Norden, men tros ha inkommit i samband med importerat orent frö som skulle användas till vallordning som skedde i under 1700- och 1800-talet.

Att ha ängsklocka i trädgård eller kruka

Ängsklockan växer vilt på ängar, åkerrenar, vägkanter, trädesåkrar och skräpmarker. Om man vill ha den i trädgården så klarar den sig på relativt näringsfattiga platser. Jordmånen kan variera från lera till sand. Fröså dem så tidigt som januari i en kruka och täck dem med 2-4 mm perlit/finkornigt grus.

Två landskapsblommor

Det var länge en diskussion i Dalarna om man skulle ha den lilla blåklockan eller ängsklockan som landskapsblomma. Den lilla blåklockan blev utsedd redan på 1900-talet, men i nästan hundra år var det stor debatt mellan dalborna som inte kunde komma överens om beslutet. Många av dem ansåg att ängsklockan bättre representerade Dalarna eftersom blåklockan växer hela Norden, men motståndarna tyckte att beslutet var rätt eftersom Dalarna var täckt av den lilla blåklockan när beslutets togs. På 1990-talet nåddes en kompromiss om att båda kunde vara landskapsblomma.