Kungsängsliljan (fritallaria meleagris) är en ört i familjen liljeväxter. Den har fått sitt namn efter Kungsängen i sydöstra Uppsala, eftersom det finns extremt många av dem där. Den har även kallats för damspelslilja och kronlilja.

Utseende

Kungsängsliljan är en flerårig lök vars blomstjälk kan nå ända upp till 30 cm. Den har långsmala blad och en stor, hängande och klockformig blomma. De flesta av dem är röda (ofta karminröda eller purpurröda) med rosa fläckar, men vissa av dem får vita blommor. Stjälken har endast en blomma. De blommar mellan maj och juni.

Utbredning

Kungsängsliljan växer vilt i centrala och södra Europa. I Sverige förekommer den mest i östra Svealand, men kan även i sällsynta fall även växa andra landskap från Skåne upp till Dalarna. Trots det är den nuförtiden en vanlig svensk trädgårdsväxt som kom den inte till Sverige på ett naturligt vis. De blommor som växer här blev införda av, enligt vissa källor, Olof Rudbäck den äldre, som transporterade dem hit från Nederländerna någon gång i mitten av 1600-talet.

Sveriges största population av kungsängsliljor finns på Uppsala Kungsängs naturreservat. Exemplaren kom till naturreservatet i mitten av 1700-talet och frodas fortfarande. Blomman har också trivts väldigt bra på Sandermars naturreservat och den anslutna slottsparken till Tyresö slott.

Myter om kungsängsliljan

Det finns ett antal myter omkring kungsängsliljan, ofta bundna till varför vissa av blommorna blir röda medan andra blir vita. Den mest kända av dem är liljorna på Kungsängen blommar där efter att det skedde ett slag mellan svenskar och danskar kallad Slaget vid Fyrisvallarna under 980-talet. För varje dansk som dog växte det röda blommor medan det växte vita blommor för varje svensk. Eftersom svenskarna överlägset vann det slaget skulle det förklara varför det finns så många röda blommor och så få vita.

En annan myt är att liljorna blev vita under sitt fjärde blomningsår.