Knubbsäl (phoca vitulina) är en art i familjen öronlösa sälar.

Utseende

Liksom andra öronlösa sälar är knubbsälen liten och slank och har ett klotformigt huvud. Honorna är runt 140 cm lång och väger ca 50 kg medan hanarna är rätt mycket större med sina 195 cm och 130 kg. Deras päls är ofta svart med vita fläckar men kan även vara ljusgrå eller brungrå med mörka fläckar. Sälarna har ett tjockt späcklager som hjälper dem att hålla värmen i det kalla vattnet. Vuxna sälar äter nästan bara fisk men deras ungar gillar även att äta kräftdjur och blötdjur.

Utbredning

Knubbsälen simmar främst i norra Atlanten, norra delen av Stilla havet, Nordsjön, Sveriges västkuster och i södra Östersjön.

Hot mot knubbsälen

Människan har jagat knubbsäl ända sedan forntiden – dels för köttet, dels för pälsen och dels för tran – och det var inte förrän 1970 som det infördes skyddsåtgärder för att skydda sälen. Nuförtiden finns det runt 7 000 knubbsälar i Nordsjön. Yrkesfiskare är fortfarande ett problem för dem: ibland fastnar knubbsälarna i deras nät eller blir harpunerade. Turister är också ett problem, då de i sin nyfikenhet har en tendens att komma för nära djuren och skrämma iväg dem. Om sälen har en unge kan den i vissa fall välja att överge den för att rädda sig själv, vilket leder till att ungen antingen blir dödad av ett rovdjur eller svälter ihjäl.

Det är inte bara människan som är ett hot. En epizooti (epidemi hos djur) på 70-talet dödade drygt hälften av alla knubbsälar i Kattegatt och Skagerak. Det var då Sverige bestämde sig för att det behövdes skyddsåtgärder för att skydda de resterande sälarna. 2002 slog viruset till igen och dödade återigen upp till hälften av alla knubbsälarna längs den svenska kusten.

Båda gångerna startade viruset vid den danska ön Anholt i Kattegatt. Sedan 2002 har det inte utbrytit några fler epizootier. Forskare spekulerar att de överlevande sälarna har blivit immuna mot viruset, men de håller fortfarande ett öga efter sjuka djur på Anholt.