Linnea (linnea borealis) är en art i familjen linneaväxter. Den är en vedväxt och hör till ris- eller dvärgbuskar, men har ett särskilt utseende på grund av dess liggstam, som växer som en reva tätt intill marken. Liggstammarna har långa ledstycken och långt åtskilda bladpar. Uppe i Lappland finns det exemplar som kan bli ända upp till sex meter långa.

Blomställningen består oftast av två blommor som sitter parvis i toppen av en tunn stängel. Dock kan den ibland bestå av tre blommor. De båda parblommorna stöds av ett par skärmblad som är mindre än örtbladen.

Linnean blommar två gånger om året: en gång nära midsommar och en gång på hösten. Blomman doftar milt av mandel.

Habitat

Linnea finns i hela Skandinavien, men är mindre vanlig i de södra och mellersta landskapen. Den finns även i Skottland, norra England, mellersta Europa, Sibirien och nordligaste Afrika. De föredrar att växa i barrskogar, och särskilt under granar, men kan även trivas på skoglös mark.

Carl von Linné

Till skillnad från många andra djur och växter som blir landskapssymboler är linnean inte en hotad art. Anledningen till att Småland har den som landskapsblomma är på grund av dess koppling till Carl von Linné, en av Sveriges mest kända smålänningar.

Linné var en svensk botaniker, läkare, geolog och zoolog som lade grunden till den moderna nomenklaturen inom biologi och den moderna systematiken, som grupperar växter oxh djur. Linnean var Linnés älsklingsblomma (vilket var anledningen till att han gav sitt eget namn som dess namne) och hade den i sina sigill och i hjälmen på sitt adliga sköldemärke.

Gammal folkmedicin

I slutet av 1700-talet, bara några decennier efter att Linné namngett blomman, skrev Carl Fredrik Hoffberg, en annan svensk botaniker, att en dekokt av linnea var både välsmakande och bra mot gikt. Han noterade även att om man krossade blomman och rörde ut den med mjölk var den bra mot ben- och ledvärk för både människor och djur.