Kronhjorten (Cervus elaphus) är Skånes landskapsdjur och är en av Sveriges största hjortdjur.

Kronhjortarna lever i flockar med de två könen separerade, där honflockarna har en ledarhona som bestämmer vart flocken ska gå, medan hanarna går i mindre grupper, eller ensamma, utan någon särskild hierarki. Enda gången hanar och honor umgås är under parningstiden i september.

Kronhjorten finns mest i de södra delarna av Sverige, men kan även hittas högre upp i landet. De trivs mest i skogsområden med enstaka öppna fält. De lever mest på gräs, örter, löv, kvistar, knoppar, svamp, bok- och ekollon samt gran- och bokbark. Dock drar de sig inte för att ge sig ut på nysådda fält för att äta det som såtts. Inte ens potatis är säker från en hungrig kronhjort.

Hot mot kronhjorten

Det finns ett antal hot mot kronhjorten som har lett till dess skyddade status.

En av de största hoten är hybridisering med andra hjortdjur. När kronhjorten parar sig med andra typer av hjortar så överförs ibland parasiter som kronhjorten inte är utrustad att hantera.

Skogsavverkningar har haft en stor negativ effekt på biståndet, särskilt för de hjortar som inte har kunnat förflytta sig till en annan skog. Ännu farligare blir det när de måste resa till ett nytt revir och går igenom områden med motorvägar eller järnvägar. Väg- och järnvägstrafik är en ständig fara för kronhjorten och det är bedrövande många av dem som dör i trafikolyckor.

Olaglig jakt av kronhjorten brukade vara väldigt vanligt, men nuförtiden finns det regelverk för att skydda kronhjortens bestånd, ett beslut som har visat sig ha positiva effekter eftersom beståndet sakta men säkert har börjat gå upp, åtminstone i Sverige.

Laglig jakt på kronhjortar

Kronhjorten räknas som högvilt, vilket innebär att jägare måste använda klass 1-ammunition (kulvikt minst 9 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2700 J eller kulvikt minst 10 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2000 J; expanderande kula, blyspets eller hålnos) för att de ska få lov att jaga dem.