Kholstomer (ryska för ’en som tar långa steg’) är huvudkaraktären i Leo Tolstoys novell Kholstomer: Historien om en häst (1886).

Utseende

Kholstomer beskrivs som en kraftig, stadig skäck med stort huvud. Han kommer från ett fint stall, men det blir aldrig sagt vad för ras han är.

Bakgrund

Boken är sedd utifrån Kholstomers perspektiv. I början av boken är Kholstomer en gammal valack som blir retad av de yngre hästarna och misshandlad av sin ägare Nestor. Man får se hur hans ägare slår honom, kallar honom öknamn och beter sig som att han vet något om hur Kholstomer känner när det är tydligt att han inte har en aning. Men istället för att agera aggressivt som att bita eller sparka låter Kholstomer Nestor göra som han vill eftersom, i hans ord, han är van vid att lida för andras nöje och har till och med intalat sig att han får en sorts ’hästerlig njutning’ av att misshandlas. Detta gör att Kholstomer tidigt framstår som mycket mer sympatisk och ’mänsklig’ än de faktiska människorna i hans närhet.

Men snart kommer det fram att Kholstomer har levt ett mycket mer aktivt liv än vad de andra hästarna kunde ha anat. Han väljer motvilligt att berätta sin livs historia till dem under de kommande nätterna.

Kholstomer föddes i mycket fint stall och hans föräldrar var stallets stoltheter, men eftersom han föddes som skäck blev han behandlad som ett missfoster redan från första dagen. Det kvittade hur bra byggd han var eller hur stark och tålig han var: allt människorna fokuserade på var att han inte var vacker. Deras ovilja att kunna se under ytan är grunden till hans olycka och anledningen till att han till slut känner att han förtjänar allt ont som händer honom: om man är ful är man värdelös.

Du kan läsa Kholstomer: Historien om en häst på engelska här. Jag kan definitivt rekommendera den, men bara om du är beredd på en sorglig historia: detta är inte en berättelse med ett lyckligt slut.