Sleipnir, eller Sleipner som han också kallas, var enligt nordisk mytologi asaguden Odins häst och var den som bar hem värdiga krigare till Asgård. Odin red Sleipner vart han än reste i De nio världarna och hästen var en ständig följeslagare i hans äventyr. Namnet Sleipnir är isländskt och betyder ”Den hale”.

Utseende

Det finns små skillnader i hur Sleipnir har beskrivits genom tiderna, men vad de flesta källorna kommer överens om är att han var en gigantisk häst med gråaktig päls och man. Dessutom hade han åtta ben, vilket gjorde honom till en av de snabbaste varelserna i De nio världarna.

Bakgrund

Sleipnirs historia är också historien om hur Asgårds mur blev byggd. En dag kom en jätte till Asgård och erbjöd sig att bygga en mur som skydd mot andra jättar. Men hans räkning var dyr: han ville ha gudinnan Freja som fru, plus både solen och månen. Gudarna ville inte gå med på det, men Loke fick dem att ångra sig genom att sätta kravet att jätten var tvungen att göra muren klar under en enda säsong, med bara sin gigantiska svarta häst Svadilfare till hjälp. Jätten gick med på det, och till gudarnas förtret var han nästan färdig när säsongen drog mot sitt slut. Gudarna ville verkligen inte släppa ifrån sig Freja, solen och månen, och hotade därför Loke med döden om han inte kom på något. Loke, som var en hamnskiftare, förvandlade sig till ett vackert grått sto och lockade iväg Svadilfare, vilket gjorde att jätten inte kunde avsluta sitt arbete i tid.

Men oturligt nog för Loke så hann han inte springa ifrån Svadilfare någon längre tid. Han blev gravid och födde Sleipnir, som han gav till Odin som en gåva. Loke hade tre andra barn: Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel. Trots att ingen av dem delar samma ras är alla fyra halvsyskon.

När Ragnarök (den nordiska mytologins namn på världarnas undergång) väl kom var det förutspått att Sleipnir skulle slukas av sin bror Fenrisulven, tillsammans med Odin.